Åh älskade Sara.
Jag vet att jag ofta inte visar min kärlek till dig.
Vet att du och jag bråkar nästan hela tiden.
Men jag inser att du va min första bästavän.
När vi va små fanns det ingen jag älskade mer än dig.
Du var min förbild.
Jag kunde aldrig se hur svårt du hade det, för i mina ögon va du en drottning.
Jag älskade dagarna med dig, när vi lekte allt mellan himel och jord.
Alla gånger du beskyddade mig mot dem elaka grannpojkarna.
Alla gånger jag fick vara med dig och dina kompisar.
Kommer du ihåg hur vi om nätterna brukade bygga en kojja av våningssängen och berätta historier, dina var bäst såklart. Hur mamma och pappa fick komma och säga till oss för att vi inte sov.
Men som alla andra växte vi upp och vi växte åt olika håll, och nu ser jag verkligheten du lever. Jag vet att du inte alltid har det lätt. Jag vet att ibland hatar vi varandra, vi acceterar inte varandras olikheter.
Men min kärlek till dig håller längre än en livstid. Du är min enda syster. Jag är stolt över dig. Att du orkar stå kvar.
Jag älskar dig otroligt mkt världens bästa stora syster<3