Du ber mig glömma dig. Du sa att det inte fanns något kvar här för mig. Till skillnad från dig så lyssnar jag. Jag hörde va du sa och för din skull så skulle jag låta dig vara, jag var ju bara ivägen med alla mina känslor(?)

Så jag gick, föralltid. Jag glömde och levde vidare med mitt egna liv utan dig. Det var ju vad du bad mig göra. Men nu kommer du och frågar saker som inte angår dig. Du hör av dig för mkt, låt mig vara. Allt är ditt fel och jag vill inte vara nära dig längre. Håll dig borta, om du kommer nära går jag sönder. Du tog för mkt av mig och sen bara du försvann, och tillslut så försvann jag. Kom inte till mig nu, jag finns inte kvar. Du hade mig en gång i tiden, men du bad mig glömma det. Du bad mig radera en del av mitt liv, radera hela tiden med dig. När jag blickar tillbaka i mitt liv så finns det ett stort hål. Det var där du fanns men du är nu raderad.

Och kom ihåg, det var inte mitt val. Jag gjorde bara det du bad mig göra, ändå är du inte nöjd.