För en stund tyckte jag faktiskt om dig. Det kändes faktiskt bra. När vi satt där medans det skymde med varsitt glas vin i handen och skrattade med dem andra människorna. Hörde musiken i bakgrunden.

Ja, då kändes det faktiskt bra.

Jag brukar ta bussen ut från stan. Bort från bilar, röda, gröna gula ljus. Bort från alla oljud. Jag brukar åka till klippor, hav och tystnaden. Tystnanden min bästavän. Den enda som lämnar mig ifred, som låter mig få tänka.

Jag brukar sitta och låta tårarna bilda ringar i vattnet. Jag brukar gråta i min ensamhet. Kan sitta där i timmar och andas in luften i mina lungor. Då känns det som om du är där. I stan vågar du aldrig komma nära, det är som om du är rädd för allt liv som finns där. Men vid havet, vid tystnaden brukar du komma och smeka mina kind. Det är dem bästa stunderna.

Ibland har jag med mig blommor som jag slänger i vattnet. Jag ser hur dem flyter, försöker hålla sig ovanför ytan. Hur dem tappar alla färger och blir livlösa. Precis som du.

När jag åker hem så lämnar jag dig kvar ute vid klipporna och tystnaden. Men om nätterna när jag ska sova så är du där igen. Då ligger du brevid mig så tyst. Du säger ingenting, men det behövs inte. Du brukar trösta mig när gråter. Vagga mig fram och tillbaka tills jag somnar. I mina drömmar finns du ibland. Men då är du fortfarande i liv. Där finns inga tårar.

Men varje morgon när jag vaknar så är du borta igen.
Alla dagarna flyter ihop, det finns inte namn för dem. Det är en enda lång rad av dagar som jag måste ta mig igenom. Det känns som om jag väntar på att du ska komma tillbaka, men jag vet att det aldrig kommer hända.

Jag känner mig osynlig, ensam och grå utan dig. Kanske är det för att ingen förstå att en del av mig försvann när du lämnade mig. Jag blev färglös, men kämpar för att hålla mig ovanför ytan.


©

Take a chance, you stupid hoe
What you waiting for?
What you waiting for?

Lämna mig aldrig. Resten av mitt liv vill jag leva med dig.

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
hela livet vill jag ge

Du log mot mig,
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av.
Du såg på mig,
Att jag var rädd

Hur kan man nånsin va beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig,
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel,
För en stund

Du gav mig allt,
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid
Du sa till mig:
'Var inte rädd'

Hur kan man nånsin va beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund

Min ängel...

Glömmer det här för ett tag. Slänger bort det och går vidare, men bara för ett tag.

It's to late...