LÄS!!

Ångest..Usch. Känner verkligen att jag inte duger just nu. Antar att jag bryr mig för mycket om vad andra tycker och tänker om mig. Det har jag alltid gjort, men med åren har det blivit mer.
För vissa kanske det låter fånigt, och för några av er andra så kanske ni känner samma sak.
Det är så ofta folk får fel bild av mig. Och det roliga är att dem kan få så olika bilder av mig.

Vissa tror jag är en dum brud som innan kallade sig Emma Med Melonerna på facebook. För alla er där ute som har stört sig på det så ska ni nu få veta att det var ett dumt litet vad som jag råkade förlora och "staffet" var då att jag skulle heta just Emma Med Melonerna på facebook...men varför att ni ens orkar kommentera det?

Andra tror jag är blyg tyst tjej som oftast anses som ganska tråkig. Skillnad från vad kategorin ovanför tror eller hur?
Men för er som tycker det här så ska ni veta att jag är en ganska rädd tjej som har varit med om mycket mer än vad ni kan ana. Hårda vindar och tider har skapat en ganska rädd och osäker tjej. Men om jag är blyg och tråkig enligt er...så är anledningen att jag helt enkelt inte litar på er eller kan vara mig själv med er. Är rädd för att ni ska dömma mig om ni ser mitt riktiga jag. Och ni ska bara veta hur långt jag har kommit. För några årsen kunde jag inte vara mig själv med någon! Då var jag blyg, tråkig och grå. Men jag har utvecklats och tur är väl det?

Sen har vi dem som tror jag är den där super glada tjejen med sämsta (eller vad då jag tycker bästa) humorn.
Skrattar högt med sitt speciella skratt alltid ler och får alla i sin omgivning på bra humör. Hon som inte ser några problem, hon som aldrig faller hårt. Hon som alltid har sitt humör i behåll. Hon som bubblar av skratt och lycka. En lycklig och problemlös tjej som även kan få andra att se lättare på sitt liv genom ett skratt.

Den fjärde ni tror jag är, en kaxig liten tjej som bråkar och skriker med ett häftigt humör, som blir arg för det minsta illa fel du gör.

Och nu den sista..Den deprimerade gråa tjejen som aldrig ser ljus som lider av en evighets depresion som gråter skär sig vill dö och blabla vet inte vad jag nu hört för knas.

Men till alla er som har placerat mig i något av dem här facken lyssna noga:

Alla kommer med korkade kommentarer och för att jag är blond behöver man inte vara dum..billigt sagt tycker jag. Blond är just en hårfärg och har inget som helst att göra med hur smart eller korkad man är. Och mitt förra namn på facebook va endast ett vad jag förlorat och inget som helst seriöst i namnet.
Jag är blyg ibland om jag inte känner den jag är med, jag kanske är tyst för jag är rädd för att säga fel, för jag vill så gärna vara perfekt eller iaf duga i dina ögon, och helt ärligt så tror jag inte att jag gör det så anser då att det är bäst att hålla käften. Om jag är blyg och tyst så är det för att jag inte litar på människan i fråga...och jag har säkert all rätt till att ni inte vunnit min tillit.
Jag är ofta glad när jag är med mina vänner, dem får mig att må bra och stärker mitt självförtroende. Jag har roliga underbara vänner, så inte konstigt jag skrattar. Vem skrattar inte åt saker man tycker är roligt? och visst kan man tycka att jag verkar tycka att allting är roligt när jag skrattar som mest..men bättre skratta än gråta...eller vad säger ni?
Jag kan vara kaxig ibland men det är bara ett försvar. Jag kan bli riktigt arg ibland skrika och vilja slå någon. Men om sanningen ska fram så är jag verkligen usel på att slåss och tro mig..dem rätta orden kan såra mer än slag. Om någon snackar skit eller är otrevlig mot någon av mina nära och kära kan jag omöjligt stå och lyssna och bara acceptera det dem säger. Jag står upp för dem jag älskar.
Och sen till sista då... Jag kan vara ganska deprimerad ibland men vem har inte varit nere någon gång i livet?
Om ni vetat vad jag gått igenom så kanske ni skulle kunna förstå mer varför jag är den jag är. Men jag tänker inte blotta min själ helt och hållet på en blogg och säga allt jag varit igenom. Ord kommer inte kunna beskriva det. Om jag säger skulle ni inte kunna förstå och dessutom så angår det mig och ingen annan.

Så kära läsare, sluta placera mig i något fack. Som ni ser är jag som dem flesta andra människor på den här jorden. Lite av varje. Ibland är jag arg, ibland ledsen och ibland glad. Thats life I guess. Om ni dömmer mig innan ni ens känner mig...vad kan det då beror på? ett tråkigt liv så att ni ens orkar kommentera mitt humör och allt jag gör. Tråkigt för er men låt det snälla inte gå ut över mig.


Kommentarer

Här kommenterar du:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0