Har nu suttit här ett bra tag och försökt få ner hur jag känner i en fin liten text. Så där som jag brukar.
Men det går inte.

Jag börjar nog inse att det är sanning och att den här gången kan jag inte rädda dig.
Börjar fatta att om jag får se dig en sista gång i mitt liv så är det nu.
Tog på mig halsbandet jag fick utav dig för över 1 årsen. Nu ska jag bära det varje dag, förlåt för att jag ens tog av det. Man är dum och tar saker som en självklarhet. Tänker: Att det här händer bara inte. Inte dig. Inte oss.
Du är blodet i mina ådror, du är köttet jag har, du är min älskade storebror och jag ber till gud att du en dag kommer tillbaks.

Hur ska jag kunna gå vidare i livet utan dig?
Du gjorde mig lycklig. Minnena med dig kommer alltid finnas kvar, i framtiden kommer det vara det enda jag har.



Jag vet inte vad mer jag kan säga. För jag finner fan inga ord på vad jag känner. Är så jävla ledsen, så jävla arg.
Ni förstör livet av en ängel jävla idioter!!!