Fan vad jag saknar det gamla.
Människor som bara försvunnit utan att säga hejdå. Vet inte ens varför det blivit såhär.
Några av dem älskar jag obeskrivligt mkt. Nu när vi ser varandra hälsar vi knappt. Försöker hela tiden ta upp kontakten med varandra, men vad är det som inte går?
Inget funkar när vi är i närheten av varandra, vi förstör för andra och kanske även för oss själva.
Vi tror vi går och väntar på framtiden, men vi kanske bara väntar på att allt ska brinna ut, att det ska försvinna(?)
För min del kommer det inte försvinna, för även om lågan slockar för en stund så vet jag att så fort vi ses igen komer den åter börja brinna. Inga ord behövs, knappt en blick. Bara närheten bränner, och får oss båda att leva ett liv vi dömt att leva.

Det är förbjudet. Vi får inte vara vänner. Vi får inte vara med varand, för vi kommer då med våran låga sätta hela världen i brand