Det är jobbigt att jag måste presentera en lögn för dig när allt jag vill är att säga dig en sanning.
En sanning som är mörk och som du inte skulle kunna förstå.
Du skulle dömma mig, jag vet att jag skulle gjort likadant.
Men samtidigt är jag rädd för att låta dig höra lögnen. En lögn som anses en aning blek och inte alls normal.
Vad jag än gör så kommer du att gå.
Och jag kan inte göra annat än att se på. För jag är maktlös inför livet jag vart dömt att leva.
Jag skulle vilja ge dig allt av mig, men det var en innan dig som tog för mkt.
Och för mkt av honom ligger kvar.

När jag blir frisk ska jag dansa på rosor och aldrig mer vara så oklok. ©