det går inte att förklara känslor sitter för djupt
så klart att livet går vidare, frågan är hur.
Jag har klättrat ifrån botten men det känns som jag är kvar,
på samma plats som förut allt är precis som det var,
jag vill inte inse sanningen, ljuger för mitt inre
nu när ångesten förvandlats till mitt sjätte sinne.
Det finns inget slut, hjärtat slutar snart att blöda,
varje gång jag ser i spegeln ser jag ögon som är röda.
Fyllda utav tårar, sår på mina kinder,
jag vill ha en rak väg, jag klarar inte flera hinder.
Dom säger allt ordnar sig, vi tror på dig,
men saken är den, man måste tro på sig själv.