Jag tänker inte säga att jag vill ha dig tillbaks som kompis för ärligt talat så vet jag inte som jag vill det. Sista året (kanske till och med åren) av våran vänskap betod mest av bråk. Och nej, det orkar jag inte.

Jag tror att både du och jag har utvecklats under dem här åren, fast åt helt olika håll. På mindre en 1 år lyckades vi växa ifrån varandra. Vi som verlkigen var så tajta. Alla visste att där jag var, var du och tvärtom. Varje helg, varje jävla dag spenderade jag med dig, och jag minns att det var så underbart!! Vi hade en egen liten värld. Det var som ett språk som ingen annan förstod.

Jag var dum nog att tro att vi skulle hitta tillbaks till varandra. Trodde det länge men har insett nu efter x antal veckor utan att vi prata med varandra att du är så annorlunda nu. Du är inte samma tjej som var min andra halva. Med det menar jag inget illa, men du är en helt främmande person i mina ögon.

Jag vet att även jag har förändrats mycket och det finns inget rätt eller fel i hur det blivit. Jag satt och kollade genom gamla konversationer och bilder på dig och mig. Det vi hade var speciellt det förnekar jag inte. Men tyvärr så varar inte det bästa alltid föralltid.

Det tog lång tid för mig att inse att det aldrig mer kan bli som förr. Nu har jag gjort det, men du ska veta att det är med en viss smärta i mitt hjärta som jag skriver det här.

Jag älskar dig så obeskrivligt mycket för den du var. Jag känner inte den du är nu så kan faktiskt inte säga något om den du är.
Jag har länge levt kvar i det förflutna som du och jag hade. Men det är över.  Jag ångrar inte min vänskap jag hade med dig. Du var en av dem underbaraste människorna jag träffat so far, och på den tiden i livet var du min styrka, min högra hand och mina ben. Jag klarade mig inte utan dig. Antar det var därför vi kallade varandra för "Other Half" För det var så det kändes då, som om du var den andra delen av mig.

Förra veckan hittade jag ett halvt hjärta jag en gång bar runt min hals. Du ägde den andra halvan, jag vet inte om du har kvar den än. Men jag la tillbaka halvan där jag hittade den i min ficka. På det sättet finns delen av det vi hade du och jag alltid kvar hos mig.

Kommer aldrig glömma våran tid. Tack för att du hjälpt mig till den jag är idag.


Du:Emma vad gör du?
Jag:kollar in bea på bdb
Du:Bea nygren?
Jag:nee,vem är det?
Du:jag vet inte
Jag:varför sa du det då?
Du:jag vet inte
Du:Jag är så jävla korkad varför sa jag ens allt det här?
Jag:Jag vet inte