Minnen
Känner för att skriva av mig lite bara.
Om gammla tider och minnen.
För det är något som alltid stannar som dem är och aldrig försvinner. Minnen.
När jag var som lyckligast var i 9:an. Jag visste det inte då. Inte förrän nu i efterhand jag inser vilken fantastisk tid det var.
Jag fann den finaste och bästavännen man kan tänka sig. Tror ingen kan förstå hur mycket den här människan betyder för mig. Jag kan inte ens förklara hur mycket hon betyder för mig. Aldrig träffat en sån äkta och fin människa. Jag är stolt över att kalla henne min vän och hon är en förebild för mig. Hon är en stark människa, och snyggaste guzzen in town ;) Älskar dig föralltid. Du är den enda jag kan säga föralltid till. Jag vet att du och jag håller till döden. Jag bara vet.
Jag blev även kär för första gången i mitt liv. Det var verkligen en speciell känsla. Kunde skratta åt alla mina barnsliga förälskelser de tidigare åren. I ett halvår höll jag och den här underbara pojken ihop. Han var även den första som krossade mitt hjärta genom otrohet. Gud hade aldrig presenterat mig för någon smärta som liknade ett krossat hjärtas smärta. Den smärtan glömmer man aldrig, men man lär sig. Så jag tackar denna pojke för all kärlek ha gav och för att han gjrde mig starkare. Jag älskar dig än idag.
Jag började gå på sång hos Sophie. Min stora passion är att sjunga och jag kan helt enkelt inte må bra om jag inte sjunger. Uppträdde på min första konsert och lyckades framför en stor publik. Dagen innan hade jag varit på en fest som jag aldrig kommer glömma. Den blev en början på en utveckling och på flera nya fantastiskta vänner. Alla dem här människorna betyde oehört mycket.
Så sammanfattat:
Jag hade världens bästavän.
Jag var kär och älskade.
Jag sjöng för att kunna andas.
Jag fick allt att stämma.
Jag mådde inte bara bra.
Jag var så lycklig.
Kommentarer
Trackback
